Vissa menar att Ulf Lundell har haft en viss
överproduktion under första halvan av 00-talet. Det är kanske svårt att säga
emot då det kom typ ett dubbelalbum om året men om man bara orkade lyssna
igenom alla skivor så hittade man några av hans bästa låtar någonsin.
Mitt i denna flod av nya CD:s kom 2003 det
akustiska albumet En eld ikväll. Den försvann ganska obemärkt förbi som en tre
plus skiva. Hos mig fastnade den dock och det är den skiva jag lyssnat mest på
ser jag i statistiken i iTunes. Vänner som också lyssnar på Lundell hånar mig
dock när jag försökte säga hur bra den är. ”Den saknar ju melodier” är ett
återkommande argument. Jag håller inte med men erkänner att den behöver en fem,
tio genomlyssningar innan den sätter sig.
Det är en lågmäld skildring av kärlek, eller
kanske bristen på, och utanförskap. Miljön är en värld, Stockholm och andra
platser, som rustar för julfirande.
Dessutom är jag, som anhängare av Lundells första
akustiska album 12 Sånger, som kom 1984, van att bli hånad. Vissa kritiker
menade då att den var Sveriges sämsta rockalbum någonsin. Nu var det ju iof
inget rockalbum men det var kanske en oviktig detalj.
Nu känner jag dock att jag fått återupprättelse.
På den turné som Ulf Lundell är ute på just nu har han börjat varje konsert med
låten Kom in kom in från just albumet En eld ikväll. Han har dessutom avslutat
nästan varje konsert med titelspåret från samma skiva. Och inte nog med det, i
recensionerna från turnépremiären så hyllades dessa två låtar som några av
konsertens höjdpunkter. Själv visste jag ju redan att det är en av hans bästa
skivor.
”Slå dej ner en stund här vid bordet
Låt lite vin få fäste i blodet
Har vägen vart lång?
Är det lång väg kvar?
Här inne är det varmt”
Citaten är från En eld ikväll.

Leave a reply to Daniel Ernstson Cancel reply