Tankar från 39:e gatan

Jag har varit ett par dagar i Detroit och
jobbat. Der är en hårdkokt stad som skapat många musiklegender, hockeystjärnor
och bilmodeller. Den ligger i Michigan på gränsen till Kanada så snöfall är
inte ovanligt får man förmoda. Och snö var tydligen annonserat till kvällen enligt
den sydstatskvinna som oroligt frågade en säkerhetsvakt på flygplatsen om det
var svårt att köra bil i snö.

Detroitborna borde dock vara vana vid snön
tycker man men några saker hände som fick mig att tvivla. När det framåt
kvällen började snöa så var det inga jättemassor av frusen nederbörd som
samlades på gator och torg. En eller ett par centimeter uppskattningsvis.
Hotellobbymänniskan menade att det skulle vara omöjligt att få tag på en
taxi för färd till restaurant. Det snöade ju! Vi bodde visserligen Downtown men
i Detroit är det inte mycket som händer där. Tomt som i New York på
Thanksgiving fast året om. Och inga matställen inom gångavstånd. Fanns dock en
italiensk restaurang som hade shuttle service för sina gäster. Det vill säga
att de kom och hämtade samt körde tillbaka dem. De sa att de skulle komma till
vårt hotell inom tio minuter men det tog nära en timme. Hotellpersonalen menade
att det var på grund av att det tog så lång tid att skotta ut bilen ur snön. Men den
kommentaren hade nog mer med Fawtly Towers-kvalitéerna hos hotellpersonalen, eller kanske hos hela stan när jag tänker
efter, än med sanningen att göra.

Restaurangen var klassiskt italiensk och den
julpyntade tomma matsalen med sina vita dukar och sin mörka färgdekor i
rödbrunt andades gangstermiddagar för längesedan.  Maten var bra men vi var ju sena och blev av den annars
trevliga servitrisen mer eller mindre forcerade bort från bordet i samma sekund
som jag tog sista tuggan av min Veal Scalopini. De ville väl stänga antar jag
och vi upplystes om att nu var det tid att ta shuttlen tillbaka till hotellet.
Han som iklädd tomteluva körde den skulle nämligen snart börja hämta folk som
sett teaterföreställningar. De hade tydligen tidigare under kvällen ätit på restaurangen och skulle nu hämta sina bilar och doggy bags (med ej
uppäten mat). I baren stod ett tjugotal matpaket färdiga och väntade på ett
bord. Bisarrt minst sagt.

Och på sedvanligt manér stod sedan
tevereportrarna på kvällsnyheterna och rapporterade direkt om och i de fallande
snöflingorna.

Dagen efter, det vill säga idag, såg jag en
seriekrock på motorvägen som går igenom stan. Ingen verkade allvarligt skadad
där de stod och dividerade om vems fel det var. Snön gissar jag. Och liknade
inte den där kvinnan hon på flygplatsen igår?