Tankar från 39:e gatan

Jag sover ganska ofta i hotellrum och jag
brukar ibland fundera på vilka som har spenderat tid i samma rum innan jag var
där.

Kanske en affärsman som nervöst planerar
morgondagens möte. Ett förälskat par som stänger ute tid och rum. Grälande bröllopsgäster.
Gangsters som planerar kupper. Hockeyspelare, skönhetsdrottningar,
isskulptörer, flygkaptener, trollkarlar, agenter, körsångerskor….ja
i stort sett alla som har anledning att resa.

I Detroit häromdagen var detta dock inte något
att fundera över. Då hände något som jag inte kan påminna mig har inträffat tidigare. Vi checkade in på DoubleTree Fort Shelby och fick veta att hotellet
hade öppnat dagen innan och jag var den första som sov i detta rum (bilden ovan). Det var en
ganska märklig känsla. Men det är egentligen en sanning med modifikation.
Hotellet öppnade första gången 1915 så uppenbarligen hade någon bott i mitt rum
förut. Men det var längesedan, med andra möbler, tapeter och kanske även väggar
och tak. Byggnaden hade stått tomt och förfallit sedan 70-talet så det mesta förutom
skalet är antagligen nytt.

Det hindrade mig dock inte från att vakna mitt
i natten och börja tänka att det skulle spöka i mitt rum. På teveprogrammet
Ghosthunters säger de att renoveringar av gamla hus kan göra spöken irriterade
och de försöker skrämma bort inkräktarna. Säkert hade något mord av passion ägt
rum i mitt rum när förra seklet var ungt och jag väntade på att offrets osaliga ande
skulle komma. Den uteblev dock och jag somnade om.

Det var dessutom väldigt få gäster på hotellet vilket bidrog till en viss Shinig-känlsa (snöade gjorde det ju också). Reporter
Anders hade en sån där mellandörr till rummet brevid som var öppen. Det rummet
var inte färdigt och såg ut som en byggarbetsplats. Tur att jag inte fick det
rummet för där var nog spökena argare.

Bilden nedan tog jag i juni 2005 när jag av en
slump gick förbi hotellet som då fortfarande var förfallet.