Tankar från 39:e gatan

Den här berättelsen är alltför underbar för
att jag inte ska delge den till er mina kära läsare.

Well, kanske inte fullt så underbar om man
själv är huvudpersonen men underbar för oss andra för att den bekräftar att det
finns någon som är närmare ”de verkligt öde slätterna” (citat Ulf Lundell) än
man själv är.

Scenen är lobbyn i huset jag bor i (bilden).
Tidpunkten är nyårsnatten, eller kanske snarare nyårsdagens tidiga morgontimme. Huvudpersonen är en man i 30-års åldern som bor på 12:e våningen. Vi kan
kalla honom X (och nej, det är inte jag).

X staplar in genom entrén ungefär fem timmar
in på det nya året. Han mumlar ett drucket ”Hi!” till doormannen och vinglar
diagonalt över lobbyns röda heltäckningsmatta till hissen. Han trycker sedan av
misstag på hissknappen som som har siffran 11 utan att upptäcka det. Hissen
stannar följdaktningen på elfte våningen och X går fram till det han tror är
hans lägenhet. Han fumlar med nyckeln som inte verkar passa men i processen
märker han att dörren är öppen. X går in i lägenheten och får sitt livs chock.
Den är helt tom. Inte en möbel, inte en tavla, inte en matta finns kvar. ”Vad i
helvete” tänker han och drar sedan slutsatsen att han blivit bestulen på hela
sitt bohag. I sin för tillfälligt dimmiga tillvaro kommer han sedan fram till
att det såklart är någon av de tiotal personer som jobbar i huset som har
använt sig av reservnyckeln för att utföra denna kupp på nyårsnatten.

Han tar hissen ner för att konfrontera den
enda av dem som är tillgänglig i denna sena timme. Nämligen doormannen. Hissen
når bottenvåningen och han tar sats för att korsa den röda heltäckningsmattan
igen men någonting går snett. Han snubblar till och faller rakt in i julgranen
som också faller. Han reser sig upp med ett vrål och borstar av sig barren från
den ganska torra granen. Doormannen tittar storögt på när X sedan greppar en av
de fåtöljer som finns i lobbyn och lyfter den över huvudet varpå han kastar in
den i väggen så att den går i, om inte tusen, så i alla fall ett antal bitar.

Därefter tar X sats mot doormannen. Här ska
f-n visas att man inte kan stjäla ett helt bohag utan konsekvenser. Men till
historien hör att doormannen som jobbade den här natten är ganska kraftig minst
sagt och här finns också lite utrymme för tolkning i berättelsen. Officiellt så
sprang X tydligen in i väggen. Men trots att blodet forsande från pannan
vägrade han att ge sig. Polis tillkallades. Handbojor användes. Följt av färd
till sjukhus och stygn i pannan.

X fick en tung start på det nya året minst sagt.

Sensmoralen?

Tryck på rätt knapp i hissen!