Tankar från 39:e gatan

Nu är det bara dagar kvar av George W Bushs
tid som amerikansk president. Hans approval ratings vittnar om att han kommer
att vara saknad av få. Men många av hans beslut (eller brist på) kommer att
påverka oss för lång tid framöver.

Bush-administrationen gör nu sitt bästa för
att få en positiv spin på hans presidentskap. Inte ett helt lätt jobb men de
har gett ut en bok (den är ganska tunn) som lyfter fram vad han har gjort bra.
Kampen mot aids och malaria i Afrika nämns med all rätt som en av han största
insatser (men det bleknar ju i skuggan av allt annat som gått snett). Sedan
lyfter man fram det faktum att USA inte har blivit attackerat av terrorister
sedan 11 september 2001. Det är förvisso sant men Bush var ju faktiskt president
när den attacken utfördes och det fanns varningar innan som ignorerades. Sedan
är det ju svårt att veta 100% om det är Bush-administrationens tondöva och i vissa
aspekter olagliga ”krig mot terrorismen” som har besparat USA mot en attack
eller om det bara är tur. Och många menar ju att sagda krig har skapat fler
terrorister runt om i världen.

Misslyckade krig i all ära men det var ändå
myndigheternas långsamma reaktion efter orkanen Katrina i New Orleans som fick
amerikanerna att tappa allt förtroende för Bush. Medan de fattiga svarta
invånarna satt utan mat och vatten på motorvägarna som gick genom staden flög
Bush i Air Force One på tusentals meters höjd och tittade ner på
översvämningarna. Någon dag senare sa han till chefen för FEMA (Federal
Emergency Management Agency) ”Brownie, you are doing heckuva job” (fritt
översatt …du gör ett j-vla bra jobb). En kommentar som fick det att verka som
om presidenten vistades i ett parallellt universum.

I en av alla de avskedsintervjuer Bush har
gett de senaste veckorna sa han något i stil med: ”Säg inte att myndigheternas
insats under Katrina var misslyckad, Coast Guard-helikoptrar räddade 30 000
människor från hustaken”. Det är sant, Coast Guard var den enda myndigheten som
skötte sitt jobb perfekt de dagarna. Men vad gjorde de med dem de hade räddat?
Jo, de släppte av dem på motorvägen inne i stan. Där blev de sittande och när
gamla och sjuka dör för att de inte har mat, vatten och medicin så kan man ju
inte säga annat än att det är ett tragiskt fiasko för myndigheterna.

Den fråga han drev som jag tycker att han
visade sunt förnuft i var den ”immigration reform” han försökte få igenom i
kongressen. Han ville ge de cirka 10-12 miljoner illegala invandrare som finns
i USA en möjlighet att bli medborgare. Men det blev en enorm backlash från
republikanerna i kongressen (och i Hillbilly-land) som röstade ner förslaget.
Det finns folk som på fullt allvar säger att alla illegala invandrare bör kastas ut. Tänk dig de TV-bilderna. Familjer som bott här många år med barn i
skolor osv, som blir hämtade av militär eller polis. En inhuman PR-mardröm som
dessutom antagligen är praktiskt ogenomförbar. Därför var Bushs förslag det
enda vettiga. Att göra dem till lagliga medborgare av samhället. Men så blev
det inte.

Fotot ovan tog jag för Expressen under
valkampanjen inför primärvalet i New Hampshire i januari 2000. Ett val som han
förlorade mot John McCain. Men han kom tillbaka som vi nu vet. Hans budskap var
då, liksom Obamas nu, att han skulle förändra Washington. Och det har han ju
lyckats med, men det var kanske inte riktigt den förändring väljarna hade tänkt
sig. Bush brukade säga ”I’m a uniter, not a divider”. Det blev tvärtom.

Bilden är för övrigt tagen med en av de första
professionella digitalkamera-modellerna. En Canon som var stor som en tegelsten, utan
display och med en prislapp på en kvarts miljon kronor. Minns inte hur många
pixlar det var, men inte många. Färre än på en modern mobiltelfonkamera som man
kan få gratis med nytt abbonemang. Bilderna såg hemska ut (i svart/vitt och litet
format funkar det någorlunda). Men det var ändå en revolution att slippa stå på
hotelltoaletter (…och ibland på ”public restrooms”) och framkalla film.

Bush höll ett sista TV-sänt tal till nationen
i torsdags. I det sa han bland annat ”You may not agree with some tough decisions I have
made. But I hope you can agree that I was willing to make the tough
decisions.” Det är ju som att säga “du kanske inte tycker om att jag slår dig i
ansiktet men du kan i alla fall hålla med om att jag slår dig i ansiktet”. Och
det är inte ens spontana ord från Bush. De finns med i det förberedda talet och
kommer alltså från någon talskrivares penna. Mind-boggling!  Men de kanske vet att det går hem i
stugorna. “Han var i alla fall tuff” tänker kanske Joe Sixpack.

Bush har i alla fall nu på slutet äntligen
erkänt i flera intervjuer att de har gjort flera misstag, fast han tar sällan
ansvar utan skyller på andra. Vice president Dick Cheney verkar inte ens vilja
erkänna att misstag har begåtts. Han säger att han skulle gjort allting precis
likadant om han fick chansen att göra något annorlunda. Skrämmande!

Det är svårt att tänka sig att så mycket mer
kunde ha gått snett. Det USA som Barack Obama tar över på tisdag har ett
budgetunderskott på 400 miljarder dollar. Landets banksystemet är på gränsen
till sammanbrott. Likaså den viktiga bilindustrin. Arbetslösheten stiger och
rekordmånga familjer kastas ut ur sina hus när de inte kan betala lånen.
Afghanistan, som länge ansågs vara ett lyckat krig, befinner sig i en nedgående
spiral där talibanerna är på väg tillbaka. Situationen i Irak är kanske bättre
än för ett år sedan men det utförs fortfarande politiska mord nästan dagligen
och det känns som att det relativa lugnet hänger på en mycket skör tråd. Som
inte det vore nog så måste Obama också ganska snart bestämma vad USA ska gör med
de många ”krigsfångar ” (ett ord USA av lagliga skäl inte vill använda) som
suttit på Guantanamo Bay i upp till sju år utan åtal eller rättegång.

De flesta presidenter som lämnar Vita Huset vill
nog helst stanna kvar. Jag misstänker att Geroge W Bush otåligt har räknat ner
dagarna till han äntligen får återvända till Texas och slippa ansvaret. Det
blev nog inte riktigt som han hade tänkt sig.

Boken jag nämner heter "Highlights
of accomplishments and results: The Adminstration of George W. Bush, 2001-2009”.
Den är på 51 sidor och går att ladda ner gratis som pdf-fil från Vita Husets
hemsida.