En inflygning mot LaGuardia-flygplatsen på
kvällen kan vara en väldigt vacker upplevelse. Jag minns mitt första besök till USA, året
var 1990 och jag började med en vecka i New York och sedan vidare till
västkusten. Det var en fantastisk resa med många upplevelser och intryck. Jag
skulle avsluta med ett par dagar till i New York och efter den långa flygningen
från Los Angeles kom planet in mot New York sent om kvällen. Där nere glittrade
Manhattan som ett magiskt mysterium och av någon anledning tog piloten ett extra
varv som vore det en sightseeingtur.
Jag minns det som det vore i går. I min Sony
Walkman hade jag en kassett med Ulf Lundells senaste album Utanför Murarna. Just som vi kom in
över Manhattan så spelades låten En man ifrån norr. Som alltid så längtar man
hem lite i slutet av en lång resa och Lundells text förstärkte det. Jag tittade
ner på den stora staden och tänkte att ju trots allt är en man ifrån norr. Där
hör jag hemma. Tyckte jag då i alla fall.
Tid är en märklig sak. Från mitt första besök
till att jag flyttade till New York var det drygt sex år. Det kändes som en
mycket längre tidsperiod än de tolv år jag nu bott här. Jag har dessutom nu
nått den punkt när jag har varit yrkesverksam lika länge i New York som i
Stockholm. Jag hade tänkt stanna ett par tre år här om det fungerade med jobb.
Nu har jag bott här i halva mitt vuxna liv.
När jag skriver dessa rader så minns jag när
jag kom tillbaka till Sverige efter en månad på språkresa i Brighton. Jag stod
på däck när färjan närmade sig Göteborg. Vinden i ansiktet och min längtan hem
var intensiv. Jag tänkte att jag aldrig skulle kunna bo utomlands. Det var 1981
och jag var fjorton.
Det blev inte så.
Men bättre New York än Brighton.
Gissar jag.
Livet blir nog sällan som man tänkt sig.
Jag ångrar ingenting. Jag ångrar allting.
Lundell:
"Jag är en man ifrån norr
där vintern är svår
tills fåglarna kommer från södern
med vår
Och mitt sinne är mörkt
Och mitt sinne är ljust
Som en sommarnatt över fjärden
Som svävar av dofter och ljus”
Tankar från 39:e gatan 
Leave a reply to Lars Cancel reply