min lokala livsmedelsaffär på Tredje Avenyn så närmade sig en ung och ganska
vacker kvinna mig vid hyllan för etniska matvaror. Hon hade mörkt hår och mörka
ögon som hon fixerade min blick med. Hon berättade att hon var spåkvinna
(psychic) och sen sa hon: ”Jag kan se din framtid. Vill du veta?”
”Nej ” sa jag lite för högt med nervös stämma
och gick bort mot mjölken som irriterande nog ligger i ett trångt hörn längst
in i butiken. Av någon anledning var jag skakad. Dels var det hela så oväntat
men kanske framförallt för att jag inte vill veta min framtid. Jag skulle
aldrig drömma om att gå till någon av alla de spåkvinnor som har
mottagningar/butiker (vad kallas det?) i New York.
Jag såg henne igen vid kassorna. Hon log och
tittade på mig som om hon visste något om mig som jag själv inte visste. Jag packade tyst upp varorna på det
svarta rullbandet. Vem var hon? Varför hade hon gått fram till just mig? Jag
borde såklart ha frågat men gjorde det inte. Och nu kan jag inte låta bli att
undra vad hon visste om min framtid.
Kanske, kanske….om jag stöter på henne igen,
att jag tar mod till mig och frågar.
Tankar från 39:e gatan 
Leave a reply to Thomas Nilsson Cancel reply