Tankar från 39:e gatan

Som brukligt är kommer det fram efter att jag
redan är hemma från resan.

Så här skulle vykorten se ut om jag jobbade
som vykortsfotograf. Affärerna skulle nog inte gå så bra och den lokala
turistorganisationen skulle antagligen inte bjuda in mig till sin årliga
julfest.

Varför dras jag alltid till de slitna
kvarterna var jag än kommer? Den här gången försökte jag verkligen ignorera
impulsen in i det längsta men någon timme innan ljuset försvann i måndags så rusade jag ut
från hotellet med kameran i hand. Som vore jag beroende. Och vad ska jag göra
med alla bilder av fallfärdiga byggnader?

Vykort kanske inte är en sån dum idé ändå. Är
inte så mycket för julfester i vilket fall som helst.