Det kan inte vara lätt att vara kvinna och
mötas av detta fönster med ideal i kvartersbutiken varje gång man ska köpa
mjölk och bröd. Och som om inte det vore nog så står vi Lundell-pojkar på rad
utanför med våra piedestaler. Men hon slår oss i huvudet med dem och går
skrattande därifrån.
Morgonen efter står vi där igen. Med våra
bulor. Några har till och med snickrat på förlängningar på sina piedestalben
men det hjälper inte. Hon skakar bara på huvudet och går därifrån utan att
yttra ett enda ord. Vi slänger uppgivet våra piedestaler i en hög på trottoaren
och går i samlad trupp till närmaste toplessbar. Där dricker vi oss så fulla på
falsk champagne att vi alla tror att vi är Tom Cruise. Unisont skriker vi ”We
live in a cynical world. A cynical world”. Renée Zellweger lyser dock med sin
frånvaro.
Det är det sista jag minns.
Tankar från 39:e gatan 
Leave a comment