En blogg om bilder, journalistik, musik, böcker, mat, dryck och livet i New York
Eriksdalshallen, Stockholm – 5 oktober 1991
———
De har dansat elegant över parketten. Publiken
är hänförd. Domarna beräknar. All nervositet är borta. De stänger ute världen och
stjäl ett ögonblick där bara de två existerar för några få vackra sekunder.
Härlig bild Thomas! Hur har du tonat den?
LikeLike
Tack Carl!
Nej har inte tonat den. Men tack vare din kommentar har jag nu upptäckt att jag glömt att “desaturate” den bilden. När jag scanrar bilderna ställer jag in “Tri-X” i scanner programmet som har olika filmtypsinställningar att välja mellan. Konstigt nog blir det inte 100% svart/vitt utan för det mesta får bilderna en sepia ton.
Så i Alla dessa dagar har jag bestämt mig för att ta bort färgen i bilderna. Annars ser de flesta scanrade svart/vita bilder ut som de tre bilder med klotter på väggarna som jag publicerade häromdagen (Första dagen i fotoskolan).
Men nu ser jag att bilden på det kyssande paret inte blev sepiatonad utan mer åt det gröna hållet. Fast inte så mycket färg som i de sepia-bilderna. Det var antagligen därför jag glömde att ta bort färgen. Och det ser ju ganska snyggt ut. Fast jag kan tyvärr inte ta åt mig äran till tonen i bilden 🙂
LikeLike
I like the layers in her dress,
I like her hair in shapes,
I like the way he bends,
To place the best kiss
After a great dance…
LikeLike
Thanks Sofi!
Your words makes the picture even better 🙂
LikeLike
Tankar från 39:e gatan 
Leave a reply to Thomas Nilsson Cancel reply