Tankar från 39:e gatan

http://svt.se/embededflash/1371677/play.swf

SVT Play heter en ganska ny tjänst som
Sveriges Television har lanserat på Internet. Där kan man se olika klipp från
SVT:s arkiv. Jag har suttit och botaniserat bland dessa denna
lördagseftermiddag och det var verkligen en trevlig liten utflykt ner på
minnenas boulevard. För vad väcker minnen bättre än gamla TV-program? Öppet arkiv kallas den avdelning där de gamla klippen finns.

Bland annat har jag i dag sett Bengt
Alsterlind i Hajk visa hur man tillverkar en minisäckpipa med bara en ballong
och en visselpipa och Jacob Dahlin dricka champagne med den ryska sångerskan Alla Pugatjova (som
faktiskt frågar var Ulf Lundell är. ”På krogen” svarar Dahlin fyndigt). Jag har
sett Televinken leka indian med Anita i skogen och Jonas Hallberg försöka
intervjua ett bångstyrigt Dag Vag i Måndagsbörsen. Vidare ser jag att Lennart
Swahn 1977 lyckades med bedriften att för första (och kanske enda?) gången få in de legendariska sångerskorna Birgit Nilsson
och Zarah Leander tillsammans i en TV-studio för en gemensam intervju. Sedan klickar jag på
en intervju med en 16-årig Björn Borg i Paris 1973 varefter jag kollar in en
mängd nyhetsklipp från Normalmstorgsdramat från några månader senare samma år.

Det finns också en mängd klipp som är från tiden innan jag kom till världen men inte desto mindre intressanta. Jag ser Ingrid
Bergman bli intervjuad av Åke Falck på af Chapman 1959. Fortsätter därefter
till bärgningen av Vasa-skeppet som ägde rum inte långt därifrån två år senare.
Det finns också en speciell avdelning för aprilskämt som lurat TV-tittarna
genom åren. 1962 inbillade man det svenska folket att de skulle få färgbild på TV:n om
de trädde en nylonstrumpa över den. I samma anda fick vi 1981 veta att det gick
att bygga sin egen parabolantenn med ett paraply och lite aluminiumfolie. 1976 var
det pimpel-SM inomhus i en hockeyhall och 1993 får vi höra Hollywoodstjärnan Mel Gibson säga att
han skrivit på för en roll i den svenska såpoperan Rederiet.

En av favoriterna, som ni ser här ovan, är Knut Ståhlbergs reportage
från 1978 om ABBA:s lansering i USA. Han låter lite lätt skeptisk till hela
grejen och reportaget fokuserar mest på pengarna. Inslaget är drygt fyra
minuter långt men intervjun med ABBA själva används sparsamt. De är bara med
ungefär 30 sekunder då de är härligt upprörda över att all fokus är på
pengarna. Speciellt förbannad verkar Agneta vara.

Knut Ståhlberg är ju egentligen värd ett eget
blogginlägg. Denna härliga TV-journalist som spenderat större delen av sin karriär
som korrespondent i Paris och som på somrarna kom hem till Stockholm och
vikarierade som nyhetsuppläsare i Rapport. Med sina yviga gester och allt annat än entoniga stämma var han en
främmande fågel och ett härligt original som motvikt till sina gråtråkiga
kollegor. Jag läste för några år sedan hans memoarer ”Ett hörn av paradiset”
från 1997. En mycket personlig och bra bok som rekommenderas. Där beskriver Ståhlberg bland mycket annat hur han och hans franska hustru för något år eller så provar på att bo i
Washington DC när han får erbjudande om att bli korrespondent där. De trivs
inte speciellt bra och återvänder till sitt äskade Paris. Men det måste ha
varit under det året han gjorde ABBA-reportaget. Se det!

/ T

PS. Det här blir väl kanske lite väl mycket
klubben för inbördes beundran men men, jag blev så glad över vad journalisten Gunilla Kinn i dag skrev på sin blogg om Tankar från 39:e gatan att jag ändå vill dela med mig av
det. Läs det här. Gunilla bloggar också bra och på senaste tiden har hon
skrivit väldigt mycket om den viktiga Gömda-debatten. Den som alltså handlar om
Liza Marklunds bok med samma namn och om vad som är sant och inte sant. Mycket
intressant läsning.