är svårt att vet exakt vilken. Det brukar påstås att det finns minst tio miljoner
historier i New York City. Det gäller bara att tyda tecknena antar jag. Ett
bohag på gatan som väntar på sopbilen kan betyda så många olika saker. Kanske har han
flyttat tillbaka till Kansas City. Kanske har han lämnat in eller kanske han
bara har köpt nya möbler.
Vad brukade han se på den där teven? Kanske
gamla Star Trek-repriser eller var han mer intresserad av att hålla sig
uppdaterad på var i landet det var oväder via The Weather Channel? Sov han bra
i sängen? Vad skrevs på skrivbordet?
Bara för att man inte kan få svaren betyder
det inte att man inte bör ställa frågorna.
Vad vet man om sina grannar egentligen? Jag har
bott i samma lägenhet sedan jag flyttade hit. I tolv år alltså. Det är nog
något slags rekord i en stad där alla flyttar hela tiden. Åtminstone för oss
som inte bor i rent stabilized-lägenheter (= svinaktigt låg hyra som man gärna
skryter om på fester). De som bor i sådana flyttar aldrig.
På mitt våningsplan finns sex lägenheter. I
fyra av dem byts folk ständigt ut. Man bor ett år eller två innan det är dags
för någonting annat någon annanstans. Men i lägenheten mittemot mig bor en man
som faktiskt bott här längre än mig. Oklart hur länge men säkert mycket länge. Han
är i övre medelåldern och vi utbyter tvångsmässigt artighetsfraser när vi råkar
mötas i hissen. Oftast om vädret. Men egentligen vet jag ingenting om honom.
Mer än att han skriver på en gammal skrivmaskin. Jag hör knattrandet smyga ut
genom springan under hans dörr på nätterna. Kanske det är en av alla ”stora romaner" som det plitas på här i stan och som tar så mycket längre tid än beräknat.
Kanske blir den aldrig klar.
Själv har jag en tjock-TV.
Tankar från 39:e gatan 
Leave a comment