Tankar från 39:e gatan

Den kalla våren har kapitulerat och det är 24
grader varmt i New York just nu.

Livet går vidare. En dag i taget.

Mot bättre tider känns det som.

Min bror Niclas med kamrater avslutar just nu
sin jordenruntresa med ett stopp i New York. I går kväll såg de New Jersey
Devils förlora mot Carolina Hurricanes ute i Newark. I kväll ska vi dricka
Margaritas.

Läste häromdagen om kvinnorna som
demonstrerade i Afghanistan mot några nyligen genomröstade lagar. Lagar som vilken normalt funtad människa som helst måste anse vara djupt kvinnoförnedrande
och odemokratiska. De ger bland annat mannen rätt att våldta sin hustru.
Kvinnorna började sin demonstration utanför en religiös skola vars ayatollah
var en av de som låg bakom den nya lagtexten. Män strömmade ut från skolan och
skrek åt kvinnorna som oberört marscherade mot parlamentsbyggnaden. Dessa
kvinnor är mina nya hjältar!

Har precist läst ut Bengt Ohlssons roman Gregorius som kom ut 2004. Den är ju ett slags svar på Hjalmar Söderbergs bok
Doktor Glas som publicerades 1905 (som jag läste om innan jag började med Gregorius).
Gregorius är den pastor som Doktor Glas planerar att mörda eftersom han våldför
sig på sin hustru. Pastorn utmålas som en allmänt vidrig person i Söderbergs
bok. I Ohlsons bok, där Gregorius är berättar jaget, får man en mycket mer
flerdimensionell bild av honom och han framstår som ganska sympatisk och kanske
till och med som ett offer. Här känns Doktor Glas och i viss mån Helga,
Gregorius unga och otrogna fru, som de onda.

Det understryker kanske att det sällan finns
EN sanning men jag kan inte låta bli att undra vad Hjalmar Söderberg skulle ha
tyckt om Ohlssons bok. Kanske hade han svarat med att citera sina egna ord i
Doktor Glas; ”Ja, var sak har två sidor. Men man må aldrig så väl ha ögonen
öppna för dem bägge, man måste dock till sist välja den ena.”

Ohlsson har med sin bok för alltid förändrat
hur man uppfattar Doktor Glas. På gott och ont. Men Gregorius är en mycket bra
bok skriven med ett språk som om den vore skriven för hundra år sedan. Lite kul
att han till exempel använder den gamla stavningen av Visky. Varför slutade vi
stava det så? Det är ju egentligen en logisk försvenskning av ordet.

Nu uppmanar jag Bengt Ohlsson att skriva en bok
om Helgas öde efter den sommar som dessa två böcker utspelar sig under. Det skulle kunna bli en bra bok. Själv
funderar jag på att skriva en bok som ger en mer nyanserad bild av den
otrevliga kvällstidningsjournalisten Larsson-Persson i Ulf Lundells roman
Hjärtats Ljus.

Nu ska jag gå till Lord & Taylor på Femte
Avenyn och köpa boxer shorts samt till Amish market på 45:e gatan och köpa
oliver.