Annie Leibovitz är en av världens allra mest
välkända fotografer. Hon tar kändisporträtt för de exklusiva magasinen Vanity Fair och Vouge. Hennes
fotograferingar tar dagar och involverar nästan lika mycket folk och utrustning
som en filminspelning. Bilderna är vackra men lite för stela för min smak. Och
när hon själv berättade i en intervju att en av hennes berömda bilder av
Englands drottning var ett montage så tappade hon mig. Det var en snygg bild
där drottningen står ute i naturen i dunkelt ljus. Det visade sig att
fotograferingen ägde rum inne i slottet och naturbilden tog Annie på väg dit.
Sedan klippte hon ihop det i datorn. I hennes generation gillar jag framlidne Herb
Ritts kändisporträtt bättre. Men jag tycker om Leibovitz tidiga bilder då hon
jobbade för Rolling Stone Magazine. Då körde hon med en mer dokumentär stil.
Bilden hon tog av en naken John Lennon som kramar om en påklädd Yoko Ono är en klassiker (några timmar efter fotograferingen
sköts Lennon till döds).
Trots att hon med största sannolikhet är
världens bäst betalda fotograf har hon nu hamnat i ekonomiska svårigheter. Hon
är skyldig 24 miljoner dollar plus ränta och har lämnat rättigheterna till sina bilder
som borgen. Magasinet New York har en lång och läsvärd artikel om detta i
senaste numret. Förutom ekonomin så är den också intressant då en före detta
assistent och en kopist beskriver hur det var att jobba för henne. Man kan ju fråga sig hur det är det möjligt
att hon har hamnat i den här situationen? Det korta och självklara svaret är
att hon har spenderat mer pengar än hon har. I artikeln säger en källa:
“Photographers aren’t professional athletes, recording
artists, or supermodels. Compared to 99 percent of the world, she makes a vast
fortune. The problem occurs when a person becomes so famous that they start
feeling that they’re more in line financially with Oprah or Madonna.”
Men Sverige har en roll i det också.
När Annie ville börja föra anteckningar om hennes nyfödda
dotters matvanor valde hon anteckningsböcker från Ordning & Reda och det
vet man ju hur dyrt det är där. Speciellt om man beställer dem från Stockholm. I samma artikel står följande:
“When Sarah started eating solid food, a rigorous
journaling policy was instituted, in which every bite and bowel movement was to
be committed to an unlined black notebook purchased from the Swedish stationer
Ordning & Reda. Kellum regularly ordered replacement books from Stockholm
so that the journaling could easily continue from one book to another. “
Och ännu dyrare blir det ju om man köper en flygbiljett
till anteckningsböckerna:
“Once, when an order got lost in customs, Leibovitz
insisted on having two notebooks sent from Stockholm via a special type of
courier service called “quicking.” It was essentially like buying a seat for a
parcel on the next plane. The shipping cost alone came to $800.”
Fast lite sparsam var hon ju ändå, av priset att döma så
var det ju bara vanlig turistklass.
—–
På bilden ovan syns Leibovitz. Jag tog den i Washington DC
den 20 januari i år då Obama svors in som president. På bilden nedan syns
första uppslaget av den 10 sidor långa artikeln i magasinet New York.
Tankar från 39:e gatan 
Leave a reply to Thomas Nilsson Cancel reply