Tankar från 39:e gatan

Massachusetts demokratiska senator Ted Kennedy är död. Han
var en gigant i den amerikanska senaten. Han blev senator redan 1962. Samma år
han fyllde 30, vilket också är åldersgränsen för att kunna väljas in i senaten.
Hans bröder Robert och John F var kanske större politiska stjärnor men deras
livsgärning förkortades ju dramatiskt och tragiskt. Ted, som 1964 överlevde en
flygkrasch, fortsatte att jobba på i senaten och anses nu vara en av de mest
inflytelserikaste senatorerna i landets historia.

Under primärvalen valde han att stödja Barack
Obama istället för den mer erfarna och etablerade motståndaren Hillary Clinton.
Kennedynamnet bär en enorm politiskt tyngd i USA och det gav Obamas kandidatur
den lilla extra trovärdighet som kanske behövdes. Många experter menar att det
var en av de avgörande faktorerna i de jämna primärvalen.

För exakt ett år sedan var jag i Denver för
att bevaka demokraternas partikonvent. Stan vimlade av politiker,
journalister och Obamasupportrar. Det pratades politik överallt och hela tiden.
Ett av ryktena det pratades mest om var att senator Kennedy kanske trots allt
skulle komma. Han hade ju bara några månader innan gått igenom en hjärnoperation
då en tumör togs bort. Det hade varit fullt förståeligt om han inte hade kommit.

Men när de under partikonventets första kväll
började dela ut Kennedyskyltar till publiken rådde det inget tvivel. Han var
där. En kort hyllningsfilm visades på arenans stora TV-skärm varefter Caroline
Kennedy introducerade sin farbror med ett kort tal. När sedan Ted Kennedy kom
in på scenen hand i hand med sin fru Vicky visste jublet inga gränser. 

Det tog många minuter innan publiken hade lugnat sig så pass att han kunde börja sitt tal med orden: "It is so wonderful to be here and nothing
– nothing – is going to keep me away from this special gathering tonight."

Han höll ett mycket bra tal och stämningen i
Foppas gamla hemmaarena var elektrisk. Folk jublade, applåderade, skrattade och
grät. Jag rös. Först där och då förstod jag fullt ut hur enormt älskade och
respekterade Kennedyfamiljen är i det här landet. Det var en blandning av
nostalgi och framtidshopp som jag såg i åskådarnas ansikten när Ted Kennedy lämnade över stafettpinnen till den
nya generationens kanske mest briljanta politiska representant med orden:

"This November,
the torch will be passed again to a new generation of Americans. So, with
Barack Obama and for you and for me, our country will be committed to his
cause. The work begins anew. The hope rises again. And the dream lives
on."

Bilderna tog jag under detta tal i Denver, Colorado den 25 augusti, 2008. 

En bra dag.