Tankar från 39:e gatan

Ännu en opublicerad text ur sommarens arkiv.

Jag och reporter Anders bodde i juni på ett
fint Bed & Breakfast i den lilla staden Philadelphia i Mississippi. När vi
kom tillbaka dit efter förmiddagens jobb så pågick en klassträff där. Deltagarna hade
gått ut byns high school 1946 och nu hade de samlats för en lunch för att prata
gamla minnen. De flesta bodde fortfarande i den lilla staden men en del hade
flyttat till andra stater. Vi träffade ett par från Texas redan vid frukosten.
Mannen hade gått i klassen och frun som var från Texas påpekade ett antal
gånger att makens gamla ungdomsflamma skulle vara med på klassträffen. Hon
gjorde det med glimten i ögat men jag kunde ändå ana ett litet stråk av
svartsjuka. Ungdomsflamman hade dessutom växt upp i det hus som numera alltså
var ett B&B. Jag fick reda på att jag hade sovit i det rum som hade varit
hennes (bilden nedan).

Medan de åt lunch inne i matsalen satt jag och
Anders på verandan och jobbade i datorerna. Men jag var lite nyfiken på
klassträffen och smög mig så småningom in. Lunchen var nu över och de hade satt
sig på stolar i en stor ring. De välkomnade mig glatt och började sedan läsa
upp brev från de som inte kunde komma. Någon var för dålig för att lämna
pensionärshemmet i Florida. En annan var på semester i Australien med sin son
som varit militär i Irak. Hon skrev att det var första gången hon reste sedan
terrorattackerna den 11 september, 2001. En tredje skulle på ett barnbarns barns bröllop.

Sedan kom den lite sorgligare uppläsningen av
de som gått bort. Någon hade dött av cancer och en annan hade blivit mördad. I
ett fall viskades det om självmord. Diskussioner utbröt om vem som var vem.
”Kommer du inte ihåg honom? Han var rödhårig och hans föräldrar ägde
bokaffären” eller ”Det var hon som bodde i det stora huset på andra sidan stan.
Vi var ju i deras trädgård när de sa på radion att Pearl Harbor hade bombats”.

Jag klev ut i den varma och fuktiga luften som
hör den amerikanska södern till, fascinerad över att fått ta del av dessa
främmande människors minnen av en svunnen tid och deras glädje över att träffas
igen. Det hade inget med vårt uppdrag att göra men var inte desto mindre spännande
för det. En av alla dessa bonusupplevelser man ofta får vara med om på resa i
detta stora land.

…och ni som kan er amerikanska nutidshistoria
(alternativt filmhistoria) vet förstås vad Philadelphia, Mississippi är ökänt
för?