Tankar från 39:e gatan

Jag är tillbaka i New York nu men här är en
liten historia från förra veckans resa som jag av någon anledning känner mig
manad att dela med mig av.

Efter Kentucky hamnar vi i Atlanta-området där
vi på torsdagskvällen checkar in på ett nybyggt hotell som bara har varit öppet
i en månad. Allt är skinande blankt. Jag och reporter Anders bestämmer oss för
att inta en sen middag i den ganska tomma baren som ligger i den bortre delen
av det stora utrymme som utgör lobbyn. En bar som enligt min standard har en
något för stark ljussättning men vi vill ju bara ha en snabb middag så vem är
jag att börja klaga på sådana petitesser. Övriga gäster består av fyra
sjuksköterskor som sitter i den andra änden av baren iklädda sina ljusblåa sjuksköterskekläder samt en strandraggartyp som sitter mellan dem och oss. Han har blekt hår, trendiga jeans och tajt t-shirt med ett stort snirkligt tryck på. Han är några år över fyrtio
gissar jag men vill vara tjugotre. Innan vi ens har hunnit beställa är han
borta vid tjejerna med sitt största leende. Shots beställs in och stämningen är
uppåt. Vi håller oss på vår kant trots att sjuksköterskorna försöker få oss att
komma över med skämtsamma, antar jag, tillrop som ”köp en drink till oss, min
kompis kommer att klä av sig naken om hon dricker mer men då måste du lova att
du ser till att hon kommer hem”.

Vår pasta är oväntat god och ölen serveras i
kylda glas vilket ju alltid är trevligt.

Den kvinnliga bartendern jobbar för högtryck
med att hinna servera alla drinkbeställningar från den alltmer högljudda
gruppen. Tequila shots, apple martinis, öl och mycket annat letar sig bort till
dem. Två av kvinnorna är runt trettio. Den ena rödhårig och den andra blond. Båda två har en stor diamant på sitt vänstra ringfinger. De två andra
sköterskorna är fyrtio pluss och mörkhåriga. Den ena var väldigt smal och
ganska kort och den andra lite större. Ingen av dem bär några vigselringar. Som
det proffs strandraggarn är står han nu såklart mellan de två äldre damerna. En
sekunden med sin hand på den ena kvinnans hand, nästa sekund en arm runt den
andres axlar. ”Can we have another round here” hörs med jämna mellanrum från
honom. Men när en gruppbild ska tas glider han diskret in bakom en pelare just
när blixten går av. Vilket leder till att jag och Anders genast spekulerar i
att han är en seriemördare eller åtminstone en solochvårare.

Jag beställer in ett glas Zinfandel och Anders
en öl till.

In på scenen kommer ytterliggare en man. Han har ett lite pojkaktigt utseende och bär glasögon samt ett kort mörkt hår som ligger
välkammat på huvudet. Kavaj, skjorta och chinos. Ser ut som trettio men är
antagligen fyrtioett. Han går förbi oss och sätter sig i motsatt del av baren i
förhållande till sjuksyrrorna. Anders säger till pojkmannen att han känner igen
honom från Hertz hyrbilsbuss på flygplatsen. Visst det kan stämma säger han.
Det visar sig att han är doktor som i normala fall jobbar i Texas men ska nu
besöka sjukhuset här. Han intar en snabb middag i sin ensamma hörna av baren
innan han ropas över till det alltmer högljudda partyt i andra änden.

Den korta mörkhåriga är nu så full att ögonen
går i kors och att stå stilla rakt upp en omöjlighet. Bartendern berättar för
oss att de fyra tjejerna jobbar på sjukhuset alldeles intill och att de är ute
för att fira att hon som nu är så full har skiljt sig efter 18 års äktenskap. När en ny runda beställs in viskar kvinnan
bakom baren till oss att hon inte kommer att hälla i någon alkohol i drinken
till den nyskilda. ”Hon kommer ändå inte att märka någon skillnad och jag vågar
inte servera henne mer” säger hon.

Vi betalar notan och går mot hissen som ska ta
oss upp till våra rum samtidigt som vi ser den fulle ledas in till toaletten av den
blonda (hon vars kläder enligt väninnan skulle tas av), i baren sitter strandraggaren omslingrad med den något mulliga mörkhåriga damen. Bredvid dem fingrar
den rödhåriga på sin ring samtidigt som hon tittar beundrande in i doktorns
ögon när han berättar vad som verkar vara en historia utan slut. Det sista vi
hör är hur ytterligare en runda beställs in.

—-

Denna historia har antagligen ingen sensmoral
eller kanske ens någon poäng. Den är bara ett snapshot av helt vanlig kväll i
en helt vanlig bar dit några helt vanliga amerikaner sökt sig en helt vanlig
torsdagskväll.

Eller kanske det var en helt ovanlig kväll i en helt…