Tankar från 39:e gatan

Ibland vore det praktiskt om det fanns flera
versioner av en själv.

Det har som sagt varit mycket jobb senaste
tiden och så här såg ett par dagar i mitten av den här veckan ut:

Blir väckt av telefonen tisdag morgon.
Bildredaktör Strand på Aftonbladet undrar om jag kan flyga till Orlando med
korrespondent Bjurman. En svensk landshövding har förts till sjukhus. Tillika
Tiger Woods svärmor. Höök, deras ordinarie fotograf, kan inte ta jobbet. Jag har inget jobb inbokat för VG så säger ja
med förbehållet att jag måste resa tillbaka till New York redan samma kväll.

Per och jag delar taxi till
Newark-flygplatsen. En taxi som kryper oroväckande sakta genom trafiken i
Manhattans midtown mot Lincoln tunneln. Men väl igenom den så flyter det på bra
och jag hinner till och med kasta i mig ett par breakfast burritos från
flygplatsens McDonald’s samtidigt som jag försöker få tag i någon fotograf som
kan ta jobb för VG onsdag och torsdag då jag redan är bokad för andra jobb.
Precis innan jag går ombord på vår 11:30-flight får jag tag på fotograf Axel
som kan ta jobben.

Knappt tre timmar senare landar vi på Orlandos
flygplats där vi kryssar mot hyrbilsbussen mellan alla barnfamiljer på väg till
eller från Disney World. Klockan är nu halv tre på eftermiddagen Bilens GPS visar att det är cirka en halvtimme till sjukhuset som Elin Nordegrens mamma,
Barbro, har lagts in på. På radion spekuleras det lite skämtsamt om att hon
blivit matförgiftad av  gammal
”left over” pizza hemma hos Tiger och att svenskar inte är vana vid amerikansk
mat. ”Vad äter dom i Sverige?” undrar den ena av radiopratarna. ”Mest säl tror
jag” säger den andra. Den sistnämnda kommentaren låter allvarligt menad.

Väl framme vid sjukhuset möts vi av den förväntade klungan
sattelitbussar och hårdsminkade män och kvinnor med mikrofoner i händerna
framför TV-kameror. Vi får veta att Barbro Holmberg precis har lämnat
sjukhuset. I brist på annat så intervjuar vi en del av de TV-journalister som
är där och åker sedan till de som står
i närheten av det område familjen Woods bor i. Inte mycket händer där heller.
Därefter åker vi till det hotell Per har bokat. Jag väljer bilder och sänder
hem dem till redaktionen och en timme senare, vid 18:30-tiden, är jag på väg
till flygplatsen där jag tar en 20:15 flight till New York. Då har jag
spenderat hela sex timmar i Florida.

En halvtimme före midnatt är jag hemma i
lägenheten. Då är det dags att förbereda inför morgondagens jobb. Packa, ladda
batterier, tömma minneskort etc. Det tar sin tid och jag kommer inte i säng
förrän vid halv två. 

Fyra timmar senare ringer väckarklockan.
Snooze. Snabb dusch och frukost.

Går de tre kvarteren till tunnelbanestationen.
Det blåser hårt och ösregnar från sidan så jag blir genomblöt trots att jag har
ett paraply. Byter till Path train vid Ground zero och går av vid Exchange
Plaza i Jersey City på andra sidan Hudsonfloden. Klockan är 07:30 när jag möter
min svenska kollega Paul Brissman i lobbyn till en modern kontorsbyggnad.
Liksom förra året ska jag hjälpa honom med ett jobb som kräver två fotografer.
Det är välgörenhetsdag hos en stor aktiemäklarfirma som Paul brukar jobba för.
Kändisar kommer under dagen att dyka upp för att hjälpa till att sälja aktier
och all vinst går till välgörenhet.

Fullt kör hela dagen. Springa mellan olika
våningsplan och försöka få celebriteterna i olika situationer samt också välja
ut pressreleasebilder som ska skickas ut under dagen.  Jon Bon Jovi, Bill Clinton, Annika Sörenstam, Jack Nicklaus,
Justin Timberlake och Billie Jean King var några av de som dök upp. Strax efter
fem är vi utmattade men klara. Laddar ner alla mina bilder i Pauls dator vilket tar
sin tid. Nu är det dags för mig att börja koncentrera mig på morgondagens jobb
som är i Texas.

Springer ner på gatan vid kvart i sex för att
ta min förbeställda taxi till Newark-flygplatsen. Ingen bil där. Taxiväxeln
försöker dirigera föraren rätt men till slut ger jag upp och springer gata upp
och ner för att hitta en taxi. Lyckas till slut men efter fem minuter kör han
in till ett hotell. Vad händer? frågar jag. Jag ska bara lämna något här säger
han. Jaha säger jag och överväger att gå ut på gatan och försöka få tag på en
annan taxi men jag stannar kvar eftersom det inte verkar finnas så många lediga
taxibilar i Jersey City vid denna tidpunkt. Efter tio minuter kommer en äldre
kvinna fram till bilen, hon pratar samma språk som taxichauffören. Oklart vilket. Hon får en ugnssäker form
täckt av stanniol. Den verkar innehålla mat. Kvinnan ger föraren tjugo dollar
och han kör vidare. Jag är irriterad.

På Newark missar jag springande 19-flighten
till Houston med fem minuter. Men det är trots allt okej. Då hinner jag med en
middag innan kvällens sista flight som går 20:15.

Till hotellet (där bilden ovan är tagen) vid midnatt och blir sen
sittande vid datorn till halv två. Somnar vid två och väcks vid sju av
telefonen. Det är chefen i Oslo som vill diskutera dagens jobb.

Dusch, frukost och iväg till fotograferingen.