Tankar från 39:e gatan

En vecka kvar till jul. Nästan varje år får
jag en känsla av att ha ”missat” julen. Att inte ha hunnit tagit del av julskyltningar
och den allmänna mysighet som förväntas infinna sig.

Vi bär förmodligen alla på bilder om hur det
ska vara.

På en fäll framför en öppen spis i en
fjällstuga.

Hand i hand på Stortorget i ett stilla
snöfall.

Tindrande ögon.

Varm choklad.

Stora leenden.

Lite lagom röda kinder.

Men finns det där?

I verkligheten?

Eller är det bara en fantasi?

Som kräver mycket jobb och stress för att man
ens ska komma i närheten av den?

Kanske det är som den där tanken om att man ska ligga i en hängmatta och läsa böcker hela sommaren.

Är det verkligen någon som gör det?

Kanske är myten om lyckan tillräcklig?

Kanske är själva syftet att det bara ska vara
en idé man bär inom sig.

—

Det är sen eftermiddag och mörkt ute. Jag går
på 39:e gatan väster ut. Fast besluten att uppleva lite julstämning innan det
är försent. Det är kallt men ingen snö. W Hotel vid Lexington Avenue är smakfullt
julpyntat. Där inne har de faktiskt en öppen spis, visserligen med fejkade
vedträn och gaslåga, men close enough I guess och genom det stora fönstret ser
jag människor som ser lyckliga ut. Eller kanske bara lite lagom berusade. Eller kanske både och. Uppe vid Park Avenue är de nakna trädena smyckade med
ljusslingor och en fotgängare skriker ”Fuck You!!” till en taxiförare som håller på
att köra på honom. Julstämning New York-style kanske?

Drar jackans dragkedja ända upp i skydd mot kylan och går
mot Bryant Park. Min lilla favoritpark i New York. Där finns skridskobana och julmarknad. Många ser ut som
Bambi på hal is. Julmarknaden säljer fina saker. Lite åt hantverkshållet.
Granen står stor och ståtlig men krymper mot skyskraporna. Jag tror faktiskt att
jag känner lite julstämning.

Jag går Femte avenyn norrut. Mitt mål är
Rockefeller Center vars skridskobanan och julgran för många nog är själva
sinnebilden av en New York-jul. De konstgjorda änglarna står på rad med sina
trumpeter. Människor överallt. Med kameror. Med shoppingpåsar. Med tindrande ögon.
Jo, de ser faktiskt mer glada än stressade ut. Möjligen någon familjefar
undantagen. Ett äldre par frågar om jag kan ta en bild av dem med deras kamera.
Visst kan jag det. Men sen skyndar jag därifrån. Alltför mycket folk för mig.
Och likadant uppe på Femte där poliser står med plastband mellan sig för att
hindra folk från att gå mot röd gubbe. Eller orange som den är här.

Får ett infall att fly in till Svenska kyrkan
på 48:e gatan för att få lite svensk julstämning. Har inte varit där på många år men tänker att de säkert har
pepparkakor i fiket. De har dock stängt tio minuter tidigare så istället
går jag in i en bokaffär. Där blir jag ståendes en lång stund bläddrandes i en
kokbok med Elvis favoriträtter. Den är på rea. Kanske kan hans favoritmacka med
jordnötsmör och banan framkalla lite julstämning? Kanske inte. Köper den inte.

Promenerar sedan söderut och passerar en
isskulptur som står övergiven på trottoaren. Jag ser inte vad den föreställer. Går
in på Lord & Taylor och köper rakvatten. En julklapp till mig själv. Får en
gratis väska på köpet. Är det kanske julstämningen jag letar efter? Utanför står
folk i varenda gathörn och försöker vinka till sig en ledig taxi. En omöjlighet
i New York i december.

Jag går hem. Öppnar en flaska Cabernet
Sauvignon och ser Islanders slå Rangers med 2-1 och tänker att kanske detta är
julstämning?

Jakten fortsätter.