Tankar från 39:e gatan

Solen har kommit åter efter ett antal tunga
regndagar. 

Men jag dröjer mig kvar i regnet här på
bloggen.

Sekunderna efter att de första regndropparna
träffar New Yorks brokiga trottoarer dyker de upp i varenda gathörn.
Paraplyförsäljarna. Fem för de små och tio för de stora. Båda storlekarna är av
tveksam kvallitet. Speciellt om det blåser. Som i lördags då ösregnet
kombinerades med stormvindar. Resultatet blir en paraplymassaker.

Själv gick jag omkring torrskodd under mitt
röda golfparaply som jag 1997 inhandlade på golfklubben Pumpkin Ridge i Oregon. Där var jag var för att bevaka Annika Sörenstam och de andra svenskorna som spelade
US Open. I regnet.

Jag är inte mycket för golf egentligen men
måste erkänna att bra paraplyer, det kan de tillverka. Mitt har hållt bra i
tretton år. I både storm och ösregn. Icke så de man köper på New Yorks gator.
Så när jag vandrade hemåt i lördagsnatten i vad som närmast kan liknas vid ett
paraplyslagfält tänkte jag att jag ville ta bilder av detta. Hade dock ingen
kamera med mig. Fick bli på söndagen istället.

Men de är väldigt snabba på att städa upp här
i New York nuförtiden. Så när jag kom ut nästa dag var nästan alla trasiga
paraplyer uppsamlade och paketerade i plastpåsar som väntade på sopbilen. Men
några hittade jag i alla fall.

Ni som kan er fotohistoria vet att en av
Sveriges största fotografer redan för längesedan hade upptäckt det estetiska i
New Yorks trasiga paraplyer. Den framlidne Malmö-fotografen Gerog Oddner har flera
sådana bilder med (bland väldigt många andra motiv) i sin fina fotobok
Genomresa. Köp den!