En blogg om bilder, journalistik, musik, böcker, mat, dryck och livet i New York
För att citera mig själv:
” Men när jag kommer tillbaka från någon av mina resor till Kansas,
Texas, Iowa eller gud vet var och den gula taxin från flygplatsen svänger ner
mot midtowntunneln så ser jag staden resa sig upp som en enorm filmkuliss och
ett lugn faller över mig. Jag vet att jag är hemma. Den står där som ett
underbart löfte, som en smutsig diamant som väntar på att upptäckas om och om
igen. ”
Welcome Back!
LikeLike
“…en smutsig diamant…”
I like!
LikeLike
Vackert skrivet!
Dessutom ett vackert foto också, en stark känsla i den bilden tycker jag.
LikeLike
And you are a great stone crafter!
LikeLike
Har försökt ta just den där bilden så många gånger. Lyckas aldrig.
New York om två veckor! Kolla föreställningen om du kan, 5:e juni på BAM.
LikeLike
Tack ni!
Thank you!
LikeLike
Vet ingen som tar den här typen av bilder så bra som du…ärligt talat.
Och din text…
Jag finner inte fler ord nu. Men du ska veta att du berör. Det är väl ett gott tecken?
LikeLike
Tack Susanne!!
Ja, det är ett gott tecken.
LikeLike
Tankar från 39:e gatan 
Leave a reply to Thomas Nilsson Cancel reply