Detta är den norska författaren Karl
Ove Knausgård. Jag tog bilderna här i New York i samband med en intervju i
slutet av april. Han skulle då vara med på ett bokbad (fint norskt ord som jag
inte hittar någon bra svensk översättning till) på den skandinaviska
restaurangen Smörgås Chef i Greenwich Village. Han är ju just nu en av de mest
omtalade och bäst säljande författarna i Norge med sin självbiografiska serie
av totalt sex böcker. De går under titeln ”Min kamp” och fyra har publicerats
hittills. Jag har inte läst dem ännu men de ska tydligen vara väldigt
självutlämnande och också ganska utlämnande av människor i hans närhet.
Knausgård är väldigt medieskygg och hade inte gett
någon intervju till VG på väldigt länge så jag var, om inte nervös, så i alla
fall lite spänd på vilken attityd han skulle ha. Han visade sig dock var
väldigt trevlig och verkade lite extra glad att jag var svensk då han bor i Malmö med
sin svenska fru. När han senare, sittandes på baren, pratade till de församlade
om sitt författarskap sa han något som jag inte kan få ut ur mitt huvud. Han
menade att det var först när han slutade söka efter perfektion som det blev lättare
för honom att skriva. Han sa visserligen också att det var mycket som då blev
dåligt, men det var nog bara lite ödmjukhet från hans sida. Uppenbarligen så
skriver han ju bra.
Och som sagt, de där orden lever kvar i mig då
jag oftast söker just perfektion i mina bilder och texter. Utan att någonsin
uppnå det. Kanske det blir en boja som tynger och hämmar? Troligen.
Ska försöka följa Knausgårds exempel.
Tankar från 39:e gatan 
Leave a comment