…eller Hässelby Boy?
När jag var barn tyckte jag att det var en
helt omöjlig tanke att jag en gång skulle bli vuxen. Att jag inte längre skulle
vara barn kändes absurt.
Nu är det nästan tvärtom.
Ändå är man nog fortfarande barnet.
Innerst inne.
Tror jag.
På gott och ont.
Med krossad chokladtermos i skolväskan på friluftsdagen.
…och Lasse har ställt upp en pyramid med
stora dankar på skolgården.
Helt jävla galet.
Visserligen måste man stå tjugo meter ifrån
och kasta med glaskulor.
Men ändå.
Så typiskt Lasse.
Kvarsittningen tiger jag mig igenom som
vanligt.
Fröken verkar uppgiven.
Hem sen på parkvägen över höjden.
Gruset som knastrar under gympadojorna.
Vad tänkte jag?
Tio år senare var jag vuxen.
Tankar från 39:e gatan 
Leave a comment