Tankar från 39:e gatan

 

…säg mig, är det verkligen sant?

Som Thåström skrek i slutet av 70-talet.

Juli gick fort. Mycket jobbresor. En påbörjad
text om min junisemester i Sverige förblev endast påbörjad. Kanske en del av ämnena är lite gamla nu men ändå. Här kommer den påbörjade texten som nu alltså är
slutförd. Och en del bilder tagna i juni.

Stockholm var som alltid vackert. Men också en
främmande stad. För mig. Efter att bott i New York i över tretton år kan jag se
staden både med en besökares ögon samt som en infödd. Det är ganska intressant.
Jag ser saker som jag inte såg när jag bodde där. Men sedan har ju
också Stockholm och människorna förändrats. Liksom jag själv. 

Men det var en fin sommar hemma i det gamla
landet. En fin sommar var det. Och varm.

Juni månad i konungariket Sverige handlade som
alla vet, och som jag skrivit om här tidigare, väldigt mycket om bröllopet
mellan kronprinsessan Victoria och Daniel. Numera prins Daniel. Men en del
annat pågick också. Om än i den kungliga skuggan. 

Riksdagen bestämde att nya
kärnkraftverk får byggas. Trots folkomröstningen på 80-talet som bestämde
tvärtom. Till och med kärnkraftsmotståndarpartiet Centern röstade för detta. Om
jag inte minns fel så skedde detta samma vecka som bröllopet. Skugga var ordet.

På kultursidorna pågick en debatt om den, i
mitt tycke briljanta, amerikanska TV-serien Mad Men som handlar om en
reklambyrå i 60-talets New York. Men egentligen handlar den om relationer och
mänskliga tillkortakommande. Om än väldigt stiligt förpackat. En av
kulturskribenterna hade slutat titta efter halva andra säsongen. För ytlig var
domen. Konstigt. Då det är just ytlig den inte är. Till och med Ingmar Bergmans
dotter Linn tycker ju att det är ett relationsdrama värdigt hennes far
(intervju i Vi Läser).

När kulturskribenterna inte skrev om Mad Men
satt de i SVT:s VM-studio och pratade fotboll (även skådespelaren Kjell
Bergkvist kunde man se där). Jag tog en klunk folköl och undrade varför
kulturmänniskor alltid gillar att tycka till om fotboll och boxning men inte
till exempel motocross och ishockey?

Och så satt de där tillsammans med
sportreportrar och fotbollspelare och tittade på femhundra repriser i slow
motion från olika vinklar av ett mål och konstaterade sedan att det var synd att
matchen skulle avgöras av ett offsidemål när det var offside med typ fem
centimeter. Jag satt i soffan och ville skrika: NEJ! Så länge det inte handlar
om en meter eller mer så är det inte ett offsidemål om inte domaren blåser för
offside. Alternativet är att införa kameror för domaren med allt vad det innebär av
spelavbrott. Den enda kameran som praktiskt skulle fungera och som borde
införas är målkamera.

Slussen ska byggas om. En arkitektfirma har
valts. Debatten handlar nu om det ska bli en sex- eller åttafilig motorväg där
Slussen nu är. Om jag har förstått saken rätt. Visst, jag förstår att inte
alla, som jag, gillar Slussens skitiga och förfallna charm (nästan det sista
stället i stan med den feelingen), och visst kanske den är lite opraktisk. Men
”varför denna outhärdliga tråkighet” som en känd manlig artist skrev en gång
till en ung kvinnlig recensent i ett helt annat ärende. En duktig arkitekt
borde ju kunna ta Slussen in i 2000-talet utan att helt radera dess historia.
Utan att helt ta bort de runda formerna. Jag menar ju att på den nya slussen
borde det absolut finnas någon rund byggnad som en ”tip of the hat” till
platsens historia. Men som förslaget ser ut är det bara raka linjer. Plaza.
Motorväg. Tråkighet.

Blev bara en kväll på Mosebacke för mig i år.
Tydligen sista gången i denna skepnad. Kontraktet med Conrad och de andra som
har drivit stället i över tio år är uppsagt. Nästa år är det ny regi där.
Mindre rock’n’roll ska det tydligen bli. Synd. Hoppas bara de inte lyxar till
det alltför mycket.

Den första juli avskaffades den allmänna
värnplikten i Sverige. En yrkesarmé skall införas istället. En massiv
reklamkampanj för rekrytering till den kunde ses på tunnelbanestationer och på
TV i juni. Reklamfilmerna var Hollywoodglammiga och minst sagt glorifierande. Affischerna
i tunnelbanan verkade spela på att ens vänner och släktingar inte fattade
någonting om världspolitik och att man därför borde bli yrkessoldat. Dessutom
vill jag minnas att jag läste i DN om ett förslag från någon politiker om att ändra
lagen så att vi kan börja sända stridande förband ut i världen.

”The times they are a-changin”…som Bob sjöng redan på 60-talet.

Minst sagt.

En smula svensk folkhemsidyll fick jag trots
allt på midsommarafton då jag helt av en slump såg vår statsminister liggandes i det gröna gräset vid en midsommarstång på en liten och högst
provisorisk festplats ute i skärgården. Omgiven av hustru och vänner. Med en
ölburk i handen iförd keps och kortbyxor. Inte många länder man skulle kunna se
det (minus midsommarstången) känns det som. Men kanske är det ett tidens tecken
att jag skriver ”folkhem” om en moderat statsminister. Eller så hittade jag
inget bättre ord som kunde beskriva vad jag såg. Scenen andades en slags svensk
”oskyldighet” som sträcker sig tillbaka till Per Albins och Palmes respektive radhus ute i
Västerort.

Men i Pressbyrån såg jag att tidningen Café
hade producerat en bilaga som gick under namnet Rik. Den verkade handla om hur
man blir rik på aktier. Och jag läste i Aftonbladet om 20-åringar som sprutar
Champagne för tiotusentals kronor i Båstad. Utan att dricka den. Det utlimata hånet mot de som inget har och den tunga lågkonjunkturen som
härjar runt om i världen verkade väldigt långt borta.

Känns som att 80-talet är tillbaka. Gånger
tusen.

Lärde vi oss ingenting?

—

Bilderna har inget med texten att göra.

…eller så kanske de har det.

I vilket fall som helst så är det mina
semesterbilder från sommaren 2010.

Och ni som inte orkar klicka på bilderna nedan kan se dem som photo album här (fast jag tycker att det blir sämre svärta i dem där).