Tankar från 39:e gatan

Hösten har varit intensiv med många reportageresor. Tanken är att försöka skriva om dem här på bloggen. Jag vill ju dock inte göra det innan det har varit publicerat och många av jobben är för vår helgbilaga VG Helg. Då ligger ofta publiceringen flera veckor eller en månad fram i tiden så det kan ta lite tid ibland innan det dyker upp här. Också så är ju tidsbrist en faktor (som med detta jobb som var publicerat i vanliga VG över fyra sidor inför kongressvalet i början av november). Men förr eller senare dyker det upp här.

—

Sista veckan i september besökte jag och reporter Anders Giæver det amerikanska militärfängelset i Guantanamo Bay på Kuba där de  ”enemy combatants” som tillfångatagits i Irak och Afghanistan hamnar. Det är tredje gången jag är där och jag har ju skrivit om mina tidigare besök här på bloggen.

Obama lovade att stänga fängelset inom ett år efter att han blev president. Så blev det inte. Det har nu gått snart två år och någon stängning verkar det inte bli inom överskådlig framtid. Planen var ju att flytta de kvarvarande fångarna till något fängelse i USA men hemmaopinionen mot det verkar vara alltför stark för att det ska bli verklighet.

Man försöker också placera ut de frigivna fångarna i olika länder men det är inte helt lätt att hitta nationer som vill ta emot dem. I de läckta diplomatiska dokumenten som nyligen har publicerats av Wikileak kan man läsa hur USA erbjuder premiärministern i Slovenien ett 20 minuters möte med Obama som belöning om han låter en av fångarna från Guantanamo flytta dit. Det lilla örriket Kiribati i Stilla Havet blev erbjudna tre miljoner dollar för att ta emot 17 kinesiska muslimer som skulle släppas från fängelset.

När vi var på Guantanamo Bay drog en tropisk storm över området. Vi hade blivit lovade att få fotografera när fångarna spelade fotboll (de som sköter sig får göra saker som det medan andra fångar sitter isolerade större delen av dygnet). Men det kraftiga regnet gjorde att det blev inställt. Dagen efter fick vi dock istället se en teckningslektion. Något som hålls regelbundet. Och det är väl bra. Bra är också Dvd-filmerna (Tom&Jerry är en favorit bland de äldre fångarna) och böckerna de har tillgång till och som man gärna visar media liksom maten som serveras och så vidare. Men den viktigare frågan om hur länge de ska sitta där, vad de är anklagade för och om de kan få en rättvis rättegång, det berörs inte.

174 stycken fångar sitter där nu. Som mest var det 775.

Media beläggs med en del restriktioner och vi får till exempel inte fotografera ansiktena. Alla bilder som tas kollas varje kväll av en militär censor som raderar de bilder som inte är godkända. Något jag inte känner mig helt bekväm med men som är ett villkor för att alls få besöka fängelset.

—

Bilderna nedan:

1-3. Teckningsklass för fångarna, som då är bundna med fotbojor till golvet.

4. Med den här slangen tvångsmatas de fångar som hungerstrejkar. De kan välja att smörja in den med honung eller olivolja för att den ska glida ner i strupen lättare. I burkarna är den flytande föda de får. Smakerna är jordgubb. vanilj eller pecan nötter. Den amerikanska militären säger att de som hungerstrejkar villigt låter sig tvångsmatas. Några av försvarsadvokaterna och människorättsorganisationer säger att så inte är fallet med alla.

5. I Camp 4 sitter fångarna som är mest samarbetsvilliga och som därför har mest ”frihet”. De väljer att tvätta sina kläder (som på bilden hänger på tork) själva istället för att lämna in tvätten. Detta för att de vill ha sina ”egna” kläder.

6. De finns en del stora ödlor vid fängelset.

7. En soldat från Puerto Rico i ett av vakttornen.

8. I militärbasens presentbutik kan man bland annat köpa en T-shirt med texten ”Guantanamo Bay – Easy Living”.