En blogg om bilder, journalistik, musik, böcker, mat, dryck och livet i New York
Idag var det Saint Patrick’s Day igen. Känns inte som att det var så länge sedan sist men måste ju ha varit ett år. Och som vanligt arrangerades den officiella paraden med säckpipor och marching bands i en aldrig sinande ström på Femte avenyn.
Men ur ett bildmässigt perspektiv gillar jag det som händer på sidogatorna bättre. En slags inofficiell och vinglande parad bestående av människor som är glada, fulla och gröna.
“En vinglande parad bestående av människor som är glada, fulla och gröna.”
Dom kanske har varit på månen?
LikeLike
…men där har ju ingen varit 🙂
LikeLike
St Patrick’s Day väcker minnen till liv. Överreklamerade parad och kräkande ungdomar i Stephen’s Green. Inte utan att man blir nostalgisk.
/Malin
LikeLike
Det har sin charm Malin….om man är 19.
Men jag är fascinerad av tillstånd då platser/gator/städer blir något helt annat än de vanligen är. När normala normer och regler sätts ur spel. Må så vara en orkan eller en fylleparad. Inte så stor skillnad kanske…
LikeLike
Jag också, Thomas. Och jag blir faktiskt nostalgisk, fast det är väl inte de kräkande ungdomarna jag längtar tillbaka till. Dem får man se på med ömhet och minnas hur det var en gång i tiden när man drack cinzano och fanta. Skål!
LikeLike
Ja, tänk vad man drack på den tiden….
(bananlikör anyone?)
Skål!
LikeLike
Love the picture with the bearded young men in quilts. they look so naughty.
LikeLike
They were, that’s why I didn’t stay so long there 😉
LikeLike
Tankar från 39:e gatan 
Leave a reply to Fionna Cancel reply