Peach

Ett persikoträd får jag veta av en kille som går in i huset samtidigt som jag tar bilden. När persikorna kommer är det först till kvarn som gäller. Folk klättrar på trappräcken för att nå dem säger han. En gammal man med rollator kommer förbi och kastar sig in i samtalet. Det var han konsthandlarn som planterade det för 60 år sedan säger han. Han dog i höstas får vi veta innan den gamle mannen långsamt fortsätter ner mot Lexington Avenue. Tre främlingar och ett vackert New York-ögonblick på något sätt.

Nu gäller det bara att hålla koll på när persikorna kommer.

Posted in

6 responses to “Vårtecken på 39:e gatan”

  1. Lotta Avatar
    Lotta

    Fint och otippat med ett persikoträd. Dem där spontana samtalen är bra. Man kan få reda på mycket.

    Like

  2. HåkanGustavsson Avatar
    HåkanGustavsson

    Hello! Kolla, du behöver ju inte ta på dig skötseln heller 🙂 Verkar självgående.
    “Persikoträd beskär man på hösten, efter skörden, och då gör man det ytterst försiktigt. Persikoträd läker inte så bra och därför kan en kraftig beskärning vara skadande eller rent av dödlig. Huvudregeln är att inte beskära trädet i onödan eftersom det i de allra flesta fall klarar sig alldeles utmärkt utan att beskäras”

    Like

  3. Mia Avatar
    Mia

    “Prunus Persica”, persiskt plommon.
    Gammal kulturväxt omnämnd i kinesisk litteratur redan 2000 år f. Kr. Trädet symboliserar allt gott. Odödlighetens träd och en av de tre heliga frukterna (liksom citronen och granatäpplet).
    Så konsthandlarn visste vad han gjorde…
    Hoppas dom så skriver på Google också vet det.

    Like

  4. Thomas Nilsson Avatar

    Ja Lotta. Precis så.
    Tack Håkan. Tack Mia.
    Nu vet jag allt jag behöver veta om persikoträd.
    …och lite till 🙂

    Like

  5. Linnea Avatar

    Jag älskar den typen av möten – underbart. Och fruktträden är så vackra på våren så det gör ont. Våren har inte hunnit så långt här hos oss än…

    Like

  6. Thomas Nilsson Avatar

    …dessa möten är en annan sak som gör New York så bra.

    Like

Leave a reply to Mia Cancel reply