Tankar från 39:e gatan

Går tillbaka till ICP och ser fotoutställningen The Mexican Suitcase för en andra gång innan de plockar ner den efter helgen.

Den legendariske krigsfotografen Robert Capas negativ från det spanska inbördeskriget försvann 1939. Tyskarna marscherade mot Paris och Capas assistent gav negativen till Chilenska konsulatet för att rädda dem. På nittiotalet lokaliserades de i Mexiko men det tog ända till 2007 innan Capas bror Cornell lyckades få dem till New York. Och nu visas de alltså för första gången.

En fascinerande utställning. Speciellt då man får se kontaktkartorna. Se hur han tänkte. Hur han närmade sig motivet. Förvånansvärt få exponeringar av varje motiv.

Bilder av fotograferna Gerda Taro och David ”Chim” Seymour visas också. Även deras negativ var i ”resväskan” (som egentligen inte var en resväska utan två papplådor). Taro och Capa var ett par och vissa uppdrag gjorde de tillsammans. Man kan jämföra deras olika kontaktkartor från samma tillfälle. Taro dyker upp i utkanten på någon av Capas bilder. Capa dyker upp i bakgrunden på några av Taros bilder. Också intressant att se hur de närmar sig samma motiv på olika sätt.

Det finns många starka krigsbilder men det är en annan bild som jag inte kan sluta att titta på. Gerda Taro som ligger på en säng och sover. På sidan. Täcket vid fötterna. I en pyjamas. Intimt. Försvarslöst. Ett vackert lugn. Bilden är tagen 1935. Två år senare dog hon i Spanien. Överkörd av en stridsvagn. 26 år.

Bara två bilder finns av Taro och Capa tillsammans. Tagna 1936 på Café du Dome på Montparnasse. Capa i slips och jacka. Taro med basker. De ser lyckliga ut.

Är det inte där man vill vara egentligen? I Paris på 30-talet. På en uteservering med en Leica på axeln och några glas vin på bordet. En tvillingsjäl vid sin sida och äventyret runt hörnet.