Märklig känsla i New York idag, lördag. Svårt att beskriva. Mycket lugnare än vanligt. Men man känner att något är på gång. Det är något i luften. Längtar enormt efter måndag. Ändå är ju söndag bara en vanlig dag. Egentligen. Men ändå inte.
Och på Times Square kollar polisen efter bomber i alla skåpbilar. Nere vid Ground Zero står en grupp galningar som tror att attackerna är en konspiration. Att det var Bush, Giuliani och Cheney som låg bakom. Därefter kommer i tur och ordning en stor grupp Amish-kvinnor gåendes, ett svart MC-gäng sakta åkandes på sina motorcyklar samt ett par småfulla brandmän.
Alla vill vara med.
För ett tag sedan fick jag ett brev som jag tycker är fint och som det nu känns rätt att dela med sig av. Det är från en kvinna som jag inte alls känner och som bor i en helt annan del av USA. Det handlar om bilden jag tog av när det södra tornet rasar. Hon beskriver det mycket finare än jag kan.
Jag fick dessutom nyligen reda på att den bilden samt tre andra kommer att vara med i en permanent utställning i det nya museet som öppnar på Ground Zero nästa år. Det gjorde mig glad. Känns bra att bilderna används till något viktigt. Till att berätta historien om den 11 september.
—
Brevet översatt från engelska:
“Jag var i New York i oktober 2001 och gick till Here is New York-utställningen där jag blev särskilt träffad av din bild. För mig fångade den verkligen katastrofens fasansfulla skräck. När jag fick ditt foto med posten kunde jag inte se på det! Det var så otroligt upprörande. Jag lade undan det i en byrålåda.
För fem år sedan minns jag att jag tog ut bilden för att försöka se på den, men jag hade samma reaktion igen. Idag, nästan tio år senare, har jag tagit ut bilden ur byrålådan och nu kunde jag titta på bilden och se vad den innehåller. Vilket otroligt foto. Hur den är beskuren med vinkeln på det orörda vita och oskadade (för tillfället) tornet i kontrast till dess brinnande topp och det södra tornet som rasar……den lugna vackra blå himmel som skyms av eld, rök och förstörelse … "livet" I form av den gröna trädtoppen, med döden bakom sig….”

Leave a reply to Lotta Cancel reply