Tankar från 39:e gatan

Ett mörkt regn kom till New York på torsdagseftermiddagen. 22 grader varmt men det känns ändå höst. Folk har återvänt till stan. Manhattan är inte längre så där tomt på helgerna. Sommarhusandelarna i Hamptons har löpt ut, skolorna börjat och 9/11-frossan är förbi. Samling vid pumpen. Samling i bilköerna. Samling i hissarna och vid bardiskarna. Samling rätt och slätt för alla med en uppgift. Och har man ingen uppgift så delas de ut där på andra sidan gatan. Först till kvarn. Som alltid.

Men känslan av att någonting glider dem förbi består för de rastlösa. För de vars nätter inte alls är milda och ömma. För de med en omarbetad framtidsplan. Version 7. Den är så mycket bättre än sexan. Vad tänkte jag?

Ett mörkt mörkt regn faller över Manhattan och dom som inte är hemlösa är på väg till sina hem. Paraplyerna skärmar av omvärlden. Man borde alltid ha ett paraply tänker han som obekymrat går i bussfilen på Lexington Avenue. På trottoaren pågår en sällsam ballett. Nio miljoner paraplyer och ändå krockar ingen. Hur är det möjligt? Stadens färger liksom mattas. Försvinner. Som om vi sakta dras in i en svartvit film från fyrtiotalet. Gråter hon? Eller är det regndroppar? Ingen vet. Kanske inte ens hon själv. Och kanske spelar det inte någon roll vilket. Tårar som tårar.

Det är tiden mellan dag och kväll. Turisterna mellanlandar i sina hotellrum. Några älskar. Andra grälar. De allra flesta ligger på sängen och zappar. Shoppingpåsarna står i klunga. Vad känner du för att äta ikväll? Är du säker på att man inte behöver bekräfta returflyget 48 timmar innan?

Det mörka regnet har slutat att falla när hon kommer upp från underjorden. Alltid något tänker hon. Man får vara glad för det lilla. I hörnbutiken står folk i kö för att köpa sina lottokuponger. Ute på gatan är samtliga taxiförare på väg hem efter ännu ett tolvtimmarsskift i världens huvudstad. Som den ju kallas.

Precis när skymningen kommer lättar molnen i väst. Himlen brinner plötsligt orange bortom Hudsonfloden. Vinden sliter i en blå presenning på ett hustak. Det kyler på snabbt. Bara 14 grader nu. Uppe i sin one bedroom-lägenhet känner han att staden är så avlägsen. Trafiken hörs bara svagt. Tystnaden överröstar.

Ett mörkt mörker faller. Dygnet är gammalt men natten ung. Vad mer kan man begära? Ganska mycket antagligen. Men modest som hon är begär hon ingenting mer än att det inte ska regna i morgon. Han däremot, han tycker om när det regnar.