Tankar från 39:e gatan

Jag kom tillbaka till New York i går kväll efter nio dagars jobb i Los Angeles.

Varmt här. Mycket varmare än i Kalifornien. Men alltid skönt att komma hem.

Hann med lite shopping mellan jobben i LA. Ett par cowboy boots inhandlades på Boot Star på Sunset Boulevard liksom tre cowboyskjortor. Två T-shirts köpte jag på Amoeba Music. En med Cramps-tryck och den andra med Gun Club. Två amerikanska favoritband. Hann också med en vända i en Kenneth Cole-butik, ett favoritmärke, där diverse fynd gjordes. Inte ofta jag shoppar och ännu mer sällan jag skriver om shopping men kände mig osedvanligt nöjd med dessa inköp så kände mig manad att dela med mig av detta. Så om ni ser en cowboy på Mosebacke om ett par veckor så vet ni vem det är.

Firade för övrigt midsommarafton på en sushirestaurang i West Hollywood. Det fungerade det med.

Här är liten betraktelse från LA, som ofta, har jag äntligen kommit till insikt om, är en orättvist baktalad stad:

När eftermiddag närmar sig kväll blandas karaktärer från livets olika håll och kanter vid den lilla hotellpoolen. Utanför ett av rummen med access direkt till poolområdet sitter fyra tjejer och två killar. Den ena killen i bar överkropp och med tatueringar absolut överallt. Inklusive ansiktet. Två av tjejerna i superkorta jeansshorts. En i tight vit klänning. Höga klackar. Stora bröst. Han med tatueringarna låtsas att han ska kasta en av tjejerna in poolen. Hon ger ifrån sig ett skrattande skrik och tror för några sekunder att han verkligen ska göra det. Dom ÄR Los Angeles. Kanske har de spelat in en porrfilm eller kanske en rockvideo. Eller kanske de bara är vänner på semester. Stämningen är god.

Några meter därifrån, vid ett av de runda borden i mörkbrunt trä, sitter tre äldre judiska herrar. Två av dem med varsin liten kippah på huvudet och den tredje i mer ortodox stil med svart kostym, hatt och långt vitt skägg. På bordet står en flaska Johnnie Walker Red Label. Och i tre plastglas framför dem glittrar solnedgången vackert i whiskyn. De samtalar lågmält. Stämningen är återhållsamt uppsluppen.

I poolens blå vatten badar en europeisk barnfamilj. Pappan leker med den unga sonen. Kastar upp honom i luften så att han landar med ett stort plask. Mamman tvekar innan hon sänker sig ner i vattnet. Inte varmt nog verkar det som. Tonårsdöttrarna kommer senare. Snart ska de gå och äta middag tillsammans. Stämningen är avslappnad.

Kanske räcker det med den lilla scenen vid mitt hotell för att beskriva den här galna idén till stad som dom kallar Los Angeles.

Kanske behöver jag inte nämna den brokiga skaran av karaktärer som kväll efter kväll möter upp i baren på Rainbow Bar & Grill eller galningarna nere vid Venice Beach, turisterna på Hollywood Boulevard eller att precis varenda servitris, servitör och bartender är skådespelare. Eller att kostymerna delar Downtown med de som har förlorat allt och lever i kartonger och tält på trottoarerna. Eller den enorma lyxen i Beverly Hills.

Kanske behöver jag inte nämna de fantastiska solnedgångarna, de oändligt många motorvägarna som ringlar genom staden från alla vädersträck eller alla biltvättar med snygga retro-skyltar eller alla enormt höga och väldigt vackra palmer som står på rad lite här och var.

Kanske behöver jag inte det.