Ett år är slut
Försvinner som spåren i snön
Liksom en dröm man inte minns
Som ett minne man inte längre drömmer om
Fiasko eller succé?
Eller kanske ingedera?
Ett nytt år börjar
Ett tomt ark
En nyspolad is
Vad ska vi fylla den med?
Man kan ha planer och idéer
Men ingen kan veta
En hissnande tanke
En fantastisk tanke
I bland undrar jag var du är
Vad du gör just nu
Tystnaden som en befrielse
Tanken som ett vapen
Självförsvar
Himlen är svart
Snön som knarrar under skon
Är det bra med all den här julromantiken?
Den behövs väl
Mörkret är så mörkt
Vi är en tålig flock
Eller snarare ni
Tystnaden är så vacker
Men kanske också skrämmande
För den som inget har
Som ingen har
Snöflingorna landar mjukt
Ljudlöst
De landar överallt
På mina händer
På den blanka isen
Var är mina skridskor?
Tankar från 39:e gatan 
Leave a comment