För att vara staden som aldrig sover är det
ovanligt tyst
Jag kan inte sova
Vaknade halv fem
Då det där telefonsamtalet kanske skulle komma
Som aldrig kom
Vaknade ändå
Gruvolycka i West Virginia
När jag gick och la mig
Vid midnatt
12 döda och 10 saknade
Sa de på presskonferensen
Kanske levde de
Nu ser jag på min nya och ospruckna iPhone
CNN breaking news e-mail
25 döda
Ingen idé att åka antar jag
Dramat över
Jag står vid fönstret i mitt vardagsrum
Tittar ut
Det lyser i ett hotellfönster på 38:e gatan
Flimrande blått teveljus från en lägenhet i
huset till vänster
Gult ljus från kubanerna på Lex
FN-konsulatet
Lägenheter
Där Castro bodde senast han var i New York
Ett stenkast från mig
För fem sex år sedan
Den gamle frihetskämpen
Den gamle diktatorn
Jag stirrar ut genom mitt smutsiga fönster
På staden som trots vad som påstås ändå sover
Tänker på de döda i den mörka kolgruvan
Tänker på Kuba
Det magiska ljuset där
Sensualismen
Fattigdomen
Stoltheten
Måste försöka sova
Innan staden som aldrig sover vaknar

Leave a reply to Daniel Nilsson Cancel reply