Tankar från 39:e gatan

För att vara staden som aldrig sover är det
ovanligt tyst

Jag kan inte sova

Vaknade halv fem

Då det där telefonsamtalet kanske skulle komma

Som aldrig kom

Vaknade ändå

Gruvolycka i West Virginia

När jag gick och la mig

Vid midnatt

12 döda och 10 saknade

Sa de på presskonferensen

Kanske levde de

Nu ser jag på min nya och ospruckna iPhone

CNN breaking news e-mail

25 döda

Ingen idé att åka antar jag

Dramat över

Jag står vid fönstret i mitt vardagsrum

Tittar ut

Det lyser i ett hotellfönster på 38:e gatan

Flimrande blått teveljus från en lägenhet i
huset till vänster

Gult ljus från kubanerna på Lex

FN-konsulatet

Lägenheter

Där Castro bodde senast han var i New York

Ett stenkast från mig

För fem sex år sedan

Den gamle frihetskämpen

Den gamle diktatorn

Jag stirrar ut genom mitt smutsiga fönster

På staden som trots vad som påstås ändå sover

Tänker på de döda i den mörka kolgruvan

Tänker på Kuba

Det magiska ljuset där

Sensualismen

Fattigdomen

Stoltheten

Måste försöka sova

Innan staden som aldrig sover vaknar